Det är komplicerat
Jag letar fortfarande efter min plats. Men jag är rädd att jag kanske kommer tappa bort min motiverande med letandet. En "hittelön" ger mig inte ens motiv att titta extra på vad jag har för planer efter vintern, till sommaren. till nästa hösten... Visst borde jag fira extra ordentligt nu när jag har fått två tre deltid jobb fram till vinter. Att förmedla, lyssna, ge råd, lös problem, ge order och ta mer ansvar än vissa andra i arbetsgrupper kan jag visst förstå är bra för mina meriter sen. Och jag har rätta egenskaperna som krävs för att jobba med människor. Att vara förebild för andra känner jag mig hedrad men innerligt säger det helt något annat, att jag inte kan se mig själv som en förebild. Jag kan lätt sälja mig in som en förebild men bara på bildigt talat. Det är komplicerat. Jag vill synas mer, få mer feedback, ta mer initiativ och ge mer visdom. Nu känns det som om jag bara spelar med. Jag följer liksom med i ström av vad folk ser hos mig. De ser mer i mig än vad jag kan se hos mig själv.
Jag vill kunna se i mig själv mer än vad andra folk ser hos mig. Jag vill komma uppifrån vad och varför folk ser mig som en förebild och folket som ger mig sådana förtroende och tillit.