OH HELL NO!
För några år sedan frågade Alexandra mig om jag ville börja träna crossfit med henne. Jag visste väldigt lite om crossfit då, och antydde att det med crossfit bara var för de som hade tvättbrädemage och bodde nästan på gym men Alexandra övertygade att crossfit skulle passa mig även om jag var en sån som åt sin glass och glodde på springande folk på löpband genom ett gymfönster. Jag som en JA-sägare svarade jag då "visst om du säger så varför inte?" och anmälde mig på en gång.
Jag som inte hade tränat lite mer än halvåret slog upp dörren och såg en annan grupp som höll på att avsluta sitt crossfit pass. Gruppen höll precis inte på att varva ner istället körde de jävligt fort med hopprepen och sedan gjorde de snabba och felfria armhävningar. På en stor whiteboardstavla stod fler namn på deltagare och även deras tid. En instruktör med en touchpenna i handen och pennan var bara någon millimeter ifrån tavlan så som instruktören var ivrig att anteckna tid på några sista deltagare som tävlade med varandra för bättre tid. Jag stod där vid dörren och började få sakta hjärtat upp till halsen...
Cirka 40 minuter senare... på golvet kämpade jag nästan för livet med sista armhävning och svett rann i ansiktet att det droppades svetten från näsbenet, hakan och pannan i en pöl. Med instruktörens ansikte i nära avståndet skrek han och klappade hårt på golvet att det vibrerades i örat, och hela huvudet ekades. Efter en lång sista armhävning låg jag på ryggen och tänkte att jag äntligen blev av med instruktören som var för närapå men alla i gruppen med sina rosa kinder och muskulösa armar hade stått nära och heja på mig länge när jag kämpade med de sista långa minutens armhävningarna.
På anslagstavlan skrev instruktören ner min tid som låg en bra bit längre ifrån andra deltagarens tid, och tittade på mitt håll när han höll ett peppande tal därefter klappade alla händerna och tittade på mig som fortfarande halvlåg på golvet och orkade knappt lyfta ena arm men så lyckades jag dock vinka halvant och log snett.
Idag, den artonde maj 2015 på morgonstiden knackade en kille på min axel när jag precis hade suttit mig inne på en vagn i tunnelbanan. Det var den gamla instruktören från crossfit, efter att ha passerats förbi några stationer hann vi småprata om vad vi hade för oss idag, och en station kvar för mig att kliva av så självklart hann han med en fråga om jag ville komma och träna crossfit igen på hans pass skakade jag på huvudet hårt och gjorde en stor mun rörlig; "OH HELL NO!".